Vikingarnas resor till Island, Grönland och Vinland
Fiske, överlevnad och upptäckter i Nordatlanten
Vikingatiden präglades av äventyrslusta och skickliga sjöfarare som vågade segla bortom horisonten. Redan under 800- och 900-talen koloniserade vikingar Island och Grönland, och kring år 1000 e.Kr. nådde de även Nordamerikas kust — det legendariska Vinland. Vad möjliggjorde dessa djärva upptäcktsresor? En stor del av svaret ligger i fisket och havets resurser.
Vikingarna var beroende av havet för mat, navigering och överlevnad. Här utforskar vi vikingarnas resor västerut, och hur fisket och marina resurser spelade en central roll för deras upptäckter, bosättningar och vardagsliv.
Upptäcktsresorna över Atlanten
Omkring 874 e.Kr. bosatte sig norska vikingar på Island, en ö med rika fiskevatten. År 982 ledde Erik den Röde en expedition västerut och upptäckte Grönland, där bosättningarna Västerbygden och Österbygden grundades. Strax därefter, omkring år 1000, seglade Leif Eriksson till Nordamerikas kust — Vinland, dagens Newfoundland.
Fisket som livlina
Under seglatserna blev fisket en livlina. Färskvatten och proviant var begränsade ombord, så vikingarna förlitade sig på havet. De hade med sig stora mängder konserverad fisk — saltad eller lufttorkad — som proviant.
"I sjön fanns gott om lax och det kom ingen frost på vintern" — om Leif Erikssons läger i Vinland, enligt Vinlandssagorna.
Fiskarter och havsdjur i västerled
- ›Torsk (Gadus morhua)
- ›Kolja, långa, sej
- ›Hälleflundra
- ›Atlantlax (storväxt stam)
- ›Gråsäl och knubbsäl
- ›Valrossar (för elfenben)
- ›Valar och delfiner
- ›Narvalar ("enhörningshorn")
Båtbyggarkonst och sjöfart
Vikingaskeppen byggdes med klinkteknik — överlappande ekplankor nitades samman på en flexibel stomme — vilket gav ett lätt, starkt och flexibelt skrov, sjövärdigt för Nordatlanten men ändå grundgående.
Långskepp
Långa, smala och snabba — utmärkta för krigsföretag men också kapabla att segla långa sträckor.
Knarrar
Bredare och djupare, med större lastutrymme — idealiska för boskap, proviant och handelsvaror.
Redskap, konservering och handel
Redskapen var enkla men funktionella: nät knutna av lin eller nässelfiber, krokar smidda i järn eller brons, långrev, spjut och fiskfällor av flätade grenar.
Torkning
Lufttorkad torrfisk (stockfisk) som höll i åratal
Saltning
Torrsaltning i tunnor eller saltlag
Rökning
Rökt lax och sill för hållbarhet och smak
Torkad fisk blev bokstavligen motorbränslet för expeditionerna. Torrfisk fungerade rentav som inofficiell valuta — i vissa fall kunde skatter betalas med torkad fisk.
Arvet lever vidare
Island
En av världens främsta fiskerinationer — torsk och sill fortfarande centrala.
Grönland
Näringsliv präglat av räkor och hälleflundra; traditionell säljakt lever kvar.
Newfoundland
Legendariskt torskfiske på Grand Banks; L’Anse aux Meadows bevaras som museum.
"Nästa gång du avnjuter en bit gravad lax eller ser torkad fisk i en butik, kan du reflektera över att du håller i en tradition som sträcker sig tillbaka till vikingarna — och ännu längre."
Vikingarnas närvaro i Vinland stöds av arkeologiska fynd och medeltida skrifter. Forskning om grönlandsvikingarnas diet visar skiftet mot mer fisk och sälkött. Sagalitteraturen, såsom Grönlänningasagan, ger livfulla inblickar i laxrika floder och strandade valar.