Färnan är en kraftig, långsträckt karpfisk med brett huvud, stor mun och stora fjäll med mörka kanter. Den lever främst i strömmande åar och älvar i södra och mellersta Sverige och väger oftast 0,5–2 kg. Färnan är skygg och allätande, vilket gör den till en högt skattad fisk bland metare och flugfiskare. Det svenska rekordet från 2026 är 3,882 kg.
- Latinskt namn
- Squalius cephalus
- Vanlig längd
- 30–50 cm
- Vanlig vikt
- 0,5–2 kg
- Svenskt rekord
- 3,882 kg (2026)
- Vatten
- Sötvatten
- Lek
- maj–jun
- Rödlistan
- Livskraftig (LC)
Innehåll på sidan
Kännetecken – så känner du igen färna
Färnan har en lång, nästan rund kropp som bara är lätt sidoplattad, med ett brett och kraftigt huvud. Munnen är stor och ändställd med tjocka läppar. Ryggen är mörk grönbrun till grå och sidorna mässings- eller silverglänsande. Fjällen är stora och har mörka kanter, vilket ger ett tydligt nätmönster över kroppen. Det säkraste kännetecknet är analfenan, vars ytterkant är utåtrundad (konvex). Bukfenorna och analfenan är ofta orange till röda, medan ryggfenan och stjärtfenan är mörkare grå. Stjärtfenan har mörk kant. Ögonen är inte röda som hos mörten. Unga färnor är svåra att skilja från id och stäm, och då är analfenans form och munnens storlek bästa ledtrådarna. Iden har rak eller inåtböjd analfenekant, mindre fjäll och mindre mun.
- Brett huvud och stor, ändställd mun
- Stora fjäll med mörka kanter som bildar nätmönster
- Analfena med utåtrundad (konvex) kant
- Orange till röda buk- och analfenor
- Lång, nästan rund kropp
Förväxlingsarter
- Id: Iden har rak eller inåtböjd kant på analfenan, mindre fjäll, mindre mun och mer hög och sidoplattad kropp. Färnans analfena buktar utåt.
- Mört: Mörten har röda ögon, högre och mer sidoplattad kropp och liten mun. Den blir sällan över ett kilo.
- Stäm: Stämmen är mindre och slankare med liten, något undersittande mun och inåtböjd analfenekant.
- Asp: Aspen har mycket stor mun där underkäken sticker fram, mindre fjäll och en lång, inåtböjd analfena.
Osäker på vilken fisk du fått? Testa vår artbestämning.
Utbredning och miljö
Färnan har en begränsad utbredning i södra och mellersta Sverige, och artens nordgräns i Europa går genom mellersta Sverige. Den är en typisk fisk för större och mellanstora åar och älvar i låglandet, men finns också i en del mindre vattendrag och sjöar och har observerats i Östersjöns bräckta vatten. Kända färnvatten är bland annat Mörrumsån i Blekinge, där rekordfisken från 2026 togs, Helgeån nedströms Möckeln och Emån upp till Holsbybrunn. Längre norrut blir den allt mer sällsynt. Färnan kan gå ut i lätt bräckt vatten vid åmynningar, men den är i grunden en sötvattensfisk.
Färnan trivs bäst i strömmande vatten med varierad botten och gott om skydd: djupare höljor, strömkanter, nedfallna träd, rötter, broar och överhängande buskar. Den står gärna i lugnare vatten precis intill strömmen, där föda driver förbi. Färnan finns också i lugnflytande delar av större åar och i sjöar nära in- och utlopp. Under vintern söker den sig till djupare, lugna höljor.
Biologi och lek
Färnan är en utpräglad allätare. Unga fiskar äter främst insekter, larver och små kräftdjur, medan större färnor också tar småfisk, kräftor, grodor och allt som faller i vattnet, inklusive bär, frukt och frön. Den är skygg och reagerar snabbt på skuggor och vibrationer från stranden. Leken sker på försommaren, vanligen i maj–juni och ibland redan i april, ofta i två omgångar på grunda grusbottnar i strömmande vatten, och hanarna får då små lekknölar. Rommen är klibbig och fäster på sten och grus. Färnan växer långsamt och kan bli gammal, upp mot drygt 20 år. De största fiskarna är i regel ensamma eller går i små grupper.
När fiskar man färna?
Färnan kan fångas året runt men är mest aktiv från sommar till tidig höst, när vattnet är varmt och mycket föda faller i vattnet. Då nappar den gärna på flytande agn och torrflugor. Efter leken i maj–juni äter färnan intensivt. Under höst och vinter samlas den i djupa, lugna höljor och kan fortfarande tas med bottenmete, särskilt på milda dagar. De största fiskarna tas ofta i skymning och mörker.
Så fiskar du färna
Färnfiske kräver försiktighet. Smyg fram längs stranden, undvik skuggor över vattnet och fiska på avstånd. Trotting med strömflöte är en klassisk metod: låt flötet driva fritt med strömmen längs strömkanter och under träd, med agn som bröd, maggots, majs eller mask nära botten. Mata lite i taget med brödsmulor eller maggots ovanför platsen så att fodret driver in till fisken. Bottenmete med feeder eller ett enkelt glidtackel fungerar bra i djupa höljor, med brödflarn, ost, korv, köttbullar eller pellets som agn – färnan tar nästan allt som luktar mat. Sommartid är ytfiske med flytande bröd eller stora torrflugor och terrestrials som skalbaggar och gräshoppor mycket spännande. Spinnfiske med små spinnare, crankbaits och små wobblers ger ofta de större, fiskätande exemplaren. Använd tillräckligt kraftig utrustning för att stoppa färnan innan den hinner in bland rötter och nedfallna träd. Börja gärna vid den nedre delen av en sträcka och arbeta dig uppströms, så att fisken inte ser dig. Byt plats om inget händer efter en stund, eftersom färnorna ofta håller till på samma ställen och snabbt avslöjar sig om de är där. I skymning och mörker vågar de stora färnorna sig fram och tar agnet mer självsäkert.
- Metoder
- Trotting, Bottenmete, Feederfiske, Flugfiske, Spinnfiske, Ytfiske
- Beten
- Bröd, Maggots, Majs, Mask, Ost, Köttbullar, Pellets, Små spinnare och wobblers
- Utrustning
- Ett 11–13 fot långt matchspö eller lätt feederspö, lina 0,18–0,25 mm och krok i storlek 6–12. Flugfiskare använder klass 4–6.
Regler för färna
Se alla minimimått och fredningstider och kontrollera alltid lokala regler på svenskafiskeregler.se.
Bevarandestatus: Livskraftig (LC) i Rödlistan 2025. Artdatabanken ser inga tecken på någon betydande förändring av bestånden. Färnan är beroende av fria, strömmande vattendrag och påverkas av dammar, vandringshinder och rensade åar.
Var fiskar man färna?
Färna finns i bland annat de här vattnen som vi har guider till:
- Ätran – Vanlig, bland annat i Hålan vid Falkenberg.
Se alla fiskeplatser på kartan.
Färna som matfisk
Färnan är ätlig men har gott om små ben och ett ganska löst kött med mild till neutral smak. Den räknas därför inte som någon stor matfisk i Sverige, och de flesta sportfiskare släpper tillbaka sina färnor. Vill du prova passar den bäst malen till fiskbullar eller fiskfärs, där benen inte stör.
Vanliga frågor om färna
Hur stor blir en färna?
Vad är skillnaden mellan färna och id?
Kan man äta färna?
Var finns färna i Sverige?
Vilket bete är bäst för färna?
Källor
- Sportfiskarna – Sportfiskerekord i sötvatten
- Sportfiskarna – Nytt svenskt sportfiskerekord på färna (2026)
- HaV – Minimimått och maximimått för fångst
- Länsstyrelsen – Fiske
- SLU Artdatabanken – Rödlistearbete 2025, alla bedömda taxa (SND)
- Länsstyrelserna i Jönköpings och Kalmar län – Artbeskrivningar, målarter (Emån)
- Länsstyrelsen Kronoberg – Fiskar och fiske i Kronobergs län
Senast granskad 17 oktober 2026. Regler ändras – kontrollera alltid aktuella regler på svenskafiskeregler.se eller hos fiskevårdsområdet. Hittat ett fel? Hör av dig.




