Löja

Löjan är en liten, slank fisk med en långsträckt, sidotillplattad kropp som sällan överstiger 15-20 cm. Den är känd för sina extremt silverglänsande fjäll som historiskt använts för att tillverka konstpärlor. Ryggen är blågrön till gråaktig medan sidorna och buken är intensivt silverfärgade. Fjällen är tunna och lossnar mycket lätt vid hantering. Munnen är liten och riktad uppåt, anpassad för att fånga insekter vid vattenytan. Ögonen är förhållandevis stora. Fenorna är genomskinliga med gråaktig ton. Analfenan är lång och börjar bakom ryggfenans slut.

Löjan förekommer i hela Sverige, från Skåne till Norrbotten, och är en av våra vanligaste fiskar. Den lever i sjöar, lugna åar och kustvatten, ofta i stora stim nära ytan. Arten trivs i öppet vatten men söker sig till skyddade vikar och strandnära områden för lek. Löjan tolererar både sött och bräckt vatten och är vanlig i Östersjöns skärgårdar. Den föredrar klara vatten med god siktdjup där den kan jaga insekter effektivt. Löjan är en viktig bytesart för nästan alla rovfiskar.

Löjan är en utpräglad stimfisk som alltid lever i grupp, ofta i stim på tusentals individer. Den vistas huvudsakligen i de övre vattenlagren där den jagar smådjur, plankton och insekter som faller på vattenytan. Löjan är mycket aktiv och rörlig, ständigt på jakt efter föda. Leken sker på försommaren i strandnära områden med grus- eller sandbotten. Under lekperioden kan enorma stim observeras i grunt vatten. Löjan är mest aktiv dagtid när sikten är god.

Löjan är främst intressant som agnfisk vid fiske efter gädda, gös och abborre. Den fångas enkelt med håv eller mycket små krokar betade med maggot. Vid metfiske används hårfin lina och pytteliten krok. Löjan nappar villigt och ger snabb action. Som agnfisk är den utmärkt tack vare sin livaktighet och attraktiva silverglans. Frysta löjor kan användas som dödbete. Löjrom är en svensk delikatess som skördas på hösten.