Löjan, eller benlöjan, är en liten, slank och mycket silverblank karpfisk som lever i stora stim nära ytan i sjöar, lugna åar och kustens bräckvatten. Den blir oftast 10–15 cm och sällan över 20 cm. Löjan är en viktig bytesfisk och ett populärt agn, men den ska inte förväxlas med siklöjan – det är siklöjan som ger löjrom.
- Latinskt namn
- Alburnus alburnus
- Vanlig längd
- 10–15 cm
- Vanlig vikt
- 10–30 g
- Vatten
- Sötvatten
- Lek
- maj–jun
- Rödlistan
- Livskraftig (LC)
Innehåll på sidan
Kännetecken – så känner du igen löja
Löjan har en långsmal, sidoplattad kropp som påminner om en liten sill. Sidorna och buken är kraftigt silverglänsande, nästan spegelblanka, medan ryggen är grönaktig till blågrå. Fjällen är tunna och lossnar mycket lätt, så händer och håv blir ofta fulla av glittriga fjäll efter hantering. Munnen är liten och riktad snett uppåt eftersom underkäken sticker fram förbi överkäken, en anpassning till att plocka föda från ytan. Ögonen är stora och silvriga, utan mörtens röda färg. Ryggfenan sitter långt bak på kroppen, och analfenan är lång och börjar ungefär under ryggfenans bakkant. Fenorna är genomskinliga till gråaktiga. Löjan saknar fettfena, vilket skiljer den från siklöja och nors. Leken ger hanarna små vita lekknölar på huvudet och fjällen.
- Liten, slank och sillik kropp, oftast 10–15 cm
- Spegelblanka silversidor och fjäll som lossnar mycket lätt
- Uppåtriktad mun där underkäken sticker fram
- Lång analfena som börjar under ryggfenans bakkant
- Saknar fettfena
Förväxlingsarter
- Siklöja: Siklöjan är en laxfisk och har en liten fettfena mellan ryggfenan och stjärten. Löjan saknar fettfena och har en betydligt längre analfena.
- Mört: Mörten har röda ögon, högre kropp, rödaktiga fenor och en kort analfena. Löjan har silvriga ögon och är mer långsmal.
- Nors: Norsen har fettfena, stor mun med tänder och en tydlig gurklik doft. Löjan har liten tandlös mun och ingen fettfena.
- Björkna: Björknan är betydligt högryggad och har rödaktiga fenbaser. Löjan är smal och strömlinjeformad.
- Strömming: Strömmingen saknar synlig sidolinje och har ryggfenan mitt på kroppen. Löjans ryggfena sitter långt bak och analfenan är lång.
Osäker på vilken fisk du fått? Testa vår artbestämning.
Utbredning och miljö
Löjan är vida spridd i södra och mellersta Sverige, men saknas i en del vatten i Halland och Bohuslän, dit den av invandringshistoriska skäl aldrig nått. Norrut finns den i stora delar av Dalarna och i ett brett bälte längs Norrlandskusten upp till Torne älv. Den lever i alltifrån små slättsjöar till de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren, och i stora vattendrag kan den vara mycket vanlig. Löjan tål bräckt vatten och förekommer i kustnära delar av Östersjön, där stora stim kan samlas på sommaren. Den saknas i fjällvatten och i Norrlands inland. I Norge finns den bara i sydöstra delen, nära svenska gränsen, vilket visar att arten är knuten till varmare låglandsvatten.
Löjan är en utpräglad frivattenfisk som håller sig i de övre vattenlagren. Den trivs i öppna, gärna lite näringsrika sjöar och i lugnflytande åar och älvar. På sommaren ses stimmen ofta vid ytan längs bryggor, stenstränder och vid åmynningar. Leken sker på grunda grus- och stenbottnar, ibland i strömmande vatten. På vintern drar stimmen sig ut på något djupare vatten.
Biologi och lek
Löjan äter djurplankton och insekter som fallit ned på vattenytan, men tar även insektslarver, små kräftdjur och växtdelar. Den äter gärna i de övre vattenlagren och är mycket rörlig. Arten blir könsmogen vid omkring tre års ålder och är då 9–11 cm lång, och kan leva i upp till omkring tio år, även om de flesta blir betydligt yngre eftersom nästan alla rovfiskar jagar löja. Leken sker på försommaren, i Mellansverige ofta runt midsommar, när vattnet i den översta strandzonen har värmts upp till 18–20 °C. Löjorna leker på grunda sten- och grusstränder, ofta i solbelysta lägen, och kan leka flera gånger under sommaren. Rommen är klibbig och fäster på stenar och annat underlag. Under leken får hanarna små lekknölar.
När fiskar man löja?
Löjan är lättast att fånga från maj till september, när stimmen står nära ytan vid bryggor, stränder och åmynningar. Sommarens varma, lugna dagar är bäst, eftersom löjan då äter insekter vid ytan och nappar villigt. På hösten samlas stim ofta i hamnar och vid utlopp. Under isfiskesäsongen går det också att pimpla löja med pyttesmå pimplar och maggots, vilket är ett vanligt sätt att skaffa agnfisk på vintern.
Så fiskar du löja
Löjan fångas enklast med mete på mycket fin utrustning. Använd ett litet, känsligt flöte och en krok i storlek 18–22 betad med en maggot, en bit mask eller en liten brödkula. Agnet ska hänga grunt, ofta bara 20–60 cm under ytan, eftersom löjan äter i ytskiktet. Mata med lite brödsmulor eller fint mäsk som sjunker långsamt, så samlas stimmen snabbt. Löjan nappar snabbt och ofta, så mothugg måste komma direkt när flötet rycker till. Flera krokar på en så kallad paternostertackel med små glittriga flugor eller sabikiflugor fungerar också bra från bryggor och kajer. På sommarkvällar kan flugfiske med små torrflugor ge kul fiske för den som vill ha action på lätt utrustning. Vintertid pimplar man löja med minipimpel eller mormyska agnad med maggot nära ytan under isen. Den som fångar löja som agnfisk bör tänka på att levande fisk inte får flyttas mellan olika vatten utan tillstånd, och att använd agnfisk från ett vatten bara ska användas där den fångats. Ett tips är att fiska i lä där insekter samlas på ytan och att hålla fisken i en luftad hink om den ska användas som agn samma dag.
- Metoder
- Flötmete, Paternoster/sabiki, Flugfiske, Pimpelfiske, Håv
- Beten
- Maggots, Mask, Bröd, Små flugor
- Utrustning
- Ett lätt metspö eller ett kort pimpelspö, lina 0,10–0,14 mm och krok i storlek 18–22. Ett litet flöte på 0,5–1 gram ger bäst känsla.
Regler för löja
Se alla minimimått och fredningstider och kontrollera alltid lokala regler på svenskafiskeregler.se.
Bevarandestatus: Löjan är vanlig och bedöms som livskraftig (LC) i Rödlistan 2025, med stabila bestånd i sjöarna. Den är en viktig bytesfisk för gädda, gös, abborre, asp och fiskätande fåglar.
Var fiskar man löja?
Löja finns i bland annat de här vattnen som vi har guider till:
Se alla fiskeplatser på kartan.
Löja som matfisk
Löjan är ätlig men liten och benig, så den äts sällan i Sverige. Den kan stekas hel och krispig som småfisk, ungefär som nors eller strömming, och benen blir då mjuka nog att äta. Löjan är däremot inte källan till löjrom. Den kända delikatessen kommer från siklöjan, en helt annan art inom laxfiskarna.
Vanliga frågor om löja
Kommer löjrom från löja?
Hur stor blir en löja?
Kan man äta löja?
Hur skiljer man löja från siklöja?
Var finns löja?
Hur fångar man löja till agn?
Källor
- Store norske leksikon – Laue
- Wikipedia (sv) – Löja
- Sportfiskarna – Sportfiskerekord i sötvatten (löja saknas)
- Länsstyrelsen – Fiske (fritt handredskapsfiske)
- Länsstyrelsen – Tillstånd för utsättning av fisk
- SLU Artdatabanken – Rödlistearbete 2025, alla bedömda taxa (SND)
- Länsstyrelsen Stockholm – Fiskar i Stockholms skärgård
- Riksdagen – Förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen
Senast granskad 17 oktober 2026. Regler ändras – kontrollera alltid aktuella regler på svenskafiskeregler.se eller hos fiskevårdsområdet. Hittat ett fel? Hör av dig.




