Ruda

Rudan är en liten till medelstor karpfisk med en karakteristiskt hög och sidotillplattad kropp. Den väger sällan mer än 1-2 kg i svenska vatten, men kroppen är kompakt och muskulös. Fjällen är stora och väl synliga med en vacker guldbrons färg som gett den smeknamnet "guldfisk". Ryggen är mörkare olivbrun medan sidorna och buken skimrar i guld och koppar. Rudan saknar skäggtömmar, vilket skiljer den från karpen. Munnen är liten och riktad framåt. Alla fenor är rundade med en mörk rödbrun färg. Ryggfenan är lång och har en konvex övre kant, till skillnad från karassens konkava.

Rudan förekommer naturligt i södra och mellersta Sverige men har även planterats i nordligare vatten. Den trivs i små, grunda sjöar, dammar och våtmarker med rik vegetation och mjukbotten. Arten är extremt tålig och kan överleva i vatten med mycket låga syrehalter, till och med under tjock is. Rudan föredrar varma, vegetationsrika miljöer där den kan gömma sig bland vattenväxter. Den klarar även brackvatten och finns i delar av Östersjöns skärgård.

Rudan är en försiktig och skygg fisk som främst är aktiv under skymning och gryning. Den lever huvudsakligen av bottendjur som insektslarver, maskar och småkräftor, samt växtdelar och alger. Under kalla perioder minskar aktiviteten kraftigt och rudan kan gräva ner sig i bottenslammet. Leken sker på försommaren i grunt vatten med vattenvegetation. I vatten utan rovfisk kan rudan bli mycket talrik men förbli småvuxen. Den har en anmärkningsvärd förmåga att överleva i isolerade vattenmiljöer.

Mete med flöte eller bottenbete är standardmetoden för ruda. Använd små krokar och lätt utrustning. Bete med mask, maggot eller deg fungerar utmärkt. Mata platsen försiktigt med lite bröd eller maggots för att locka fisken. Rudan nappar mycket försiktigt och kräver känslig utrustning för att registrera nappen. Bästa fisketiden är varma sommarkvällar. Fisket kan vara utmärkt i mindre dammar och parkvatten där rudan ofta är den dominerande arten.