Sutare

Sutaren är en kompakt och muskulös karpfisk med en distinkt kroppsform. Kroppen är tjock och rundad med mycket små, djupt inbäddade fjäll som ger huden ett nästan läderaktigt utseende. Hela fisken är täckt av ett tjockt slemlager som historiskt ansågs ha läkande egenskaper. Färgen är typiskt olivgrön till bronsfärgad på ryggen, övergående till gulaktig på sidorna och ljus buk. Hannar har påfallande stora, skedformade bukfenor. Ögonen är små och röda eller orange. Munnen är liten med en karakteristisk skäggtöm i varje mungipa. Sutaren kan nå vikter över 5 kg i optimala förhållanden.

Sutaren förekommer i södra och mellersta Sverige, med starka bestånd i Skåne, Småland och Mälarområdet. Den trivs i grunda, vegetationsrika sjöar och dammar med mjuk dybotten. Arten är extremt tolerant mot låga syrehalter och kan överleva i vatten där de flesta andra fiskar dör. Sutaren föredrar varma, stillastående vatten med rik undervattensvegetation. Under vintern gräver den ner sig i bottenslammet och går i dvala. Sommartid vistas den ofta i täta vassbälten och bland näckrosor.

Sutaren är främst nattaktiv och tillbringar dagarna gömd i vegetation eller nedgrävd i bottenslammet. Den är en utpräglad bottenletare som söker föda genom att böka i dyn efter insektslarver, maskar, snäckor och småkräftor. Sutaren äter även växtdelar och alger. Leken sker sent på våren eller försommaren, i maj-juli, vid vattentemperaturer över 18 grader. Rommen fästs på vattenväxter i grunda områden. Sutaren är en mycket seg fisk som kan överleva länge ur vattnet.

Mete är den klassiska metoden för sutare, med mask, maggot eller deg på bottnen. Förbättring av fiskeplatsen genom att mata med majs, pellets eller deg flera dagar i förväg ökar fångstchanserna dramatiskt. Fiska tidigt på morgonen eller sent på kvällen, gärna på natten. Använd diskret utrustning med fina linor och små krokar. Sutaren nappar försiktigt och kräver känslig avläsning. Bästa säsongen är försommar till tidig höst när vattnet är varmt.