Kolja

Koljan är en medelstor torskfisk med en strömlinjeformad kropp som typiskt når vikter på 1-3 kg i svenska vatten. Kroppen är silvergrå till brunaktig på ryggen med ljusare sidor och vit buk. Det mest karakteristiska kännetecknet är en mörk fläck på varje sida, belägen precis ovanför bröstfenan - den så kallade "djävulens tumavtryck" enligt legenderna. Sidolinjen är mörk och tydligt markerad. Koljan har tre ryggfenor och två analfenar, typiskt för torskfiskar. Skäggtömmen under hakan är kortare än hos torsken. Kroppen är slankare och mer komprimerad jämfört med torsken.

Koljan förekommer främst längs svenska västkusten och i norra Nordsjön. Den lever på sand- och lerbottnar på djup mellan 40-200 meter men kan hittas grundare, särskilt på vintern. Arten föredrar kallare vatten med temperaturer mellan 4-10 grader. Koljan rör sig i stim och gör säsongsmässiga vandringar mellan djupare och grundare vatten. Under sommaren vistas den ofta på djupare vatten, medan vintern kan föra den närmare kusten. Bestånden i Nordsjön har fluktuerat kraftigt genom åren.

Koljan är en social fisk som lever i stim, ofta tillsammans med torsk och vitling. Den är en opportunistisk bottenätare som främst lever av maskar, musslor, sjöborrar, små krabbor och bottenlevande fisk. Till skillnad från torsken äter koljan mindre fisk och mer bottendjur. Koljan är mest aktiv dagtid och födosöker aktivt längs bottnen. Leken sker på våren i öppna havet, där honorna kan producera miljontals ägg. Ynglen driver med strömmarna innan de slår sig ner på bottnen.

Pirk och pilk är klassiska metoder för koljfiske från båt. Fiska på 50-100 meters djup över sand- och lerbottnar. Naturligt agn som räka, mussla eller makrill ökar fångstchanserna. Koljan nappar ofta aggressivt och ger rolig fight på lätt utrustning. Bästa säsongen är höst och vinter när fisken rör sig grundare. Koljan är en utmärkt matfisk som historiskt varit en viktig resurs för kustnära samhällen. Bestånden är idag begränsade av fiskekvoter.